Hinnkräftor (Cladocera)

Det finns flera grupper av mikroskopiska kräftdjur i sötvatten varav hinnkräftorna är en av de viktigaste. Totalt finns det ca 110 arter i Sverige varav ca 100 finns i sötvatten och övriga i bräckt eller salt vatten. En del arter lever främst som frisimmande i plankton där de har en viktig ekologisk funktion som filtrerare av bl.a. alger. Hit hör t.ex. släktena Daphnia och Bosmina. Några andra arter simmar också mestadels omkring ute i sjöarnas fria vatten och lever som rovdjur på andra plankton, släktena Bythotrephes och Leptodora. Den största mångfalden av hinnkräftor hittar man dock i anslutning till ytor och vegetation längs stränderna. 

De strandnära arterna är olika starkt knutna till substrat och ytor. Det finns en art, Sida crystallina, som har en särskild limproducerande körtel på ovansidan av huvudet med vars hjälp den kan fästa sig på ytor under vatten. Den kan t.ex. sitta fast på undersidan av näckrosblad, men tidvis simmar den även fritt omkring i vattnet. Arten är vanlig på Virtue-rack. En annan strandlevande hinnkräfta, Anchistropus emarginatus, har specialiserat sig på att äta av hydror. Den har särskilda klor på med vars hjälp den kan klamra sig fast på en hydra samtidigt som den gnager av celler från värddjuret.

Det stora flertalet av de strandnära hinnkräftorna simmar fritt omkring och äter små partiklar av alger, bakterier, encelliga djur och dött organiskt material. De flesta hinnkräftor är filtrerare och har benen dolda på magsidan under skalet. Benen används för att samla föda. Med hjälp av komplexa men systematiska benrörelser skapar hinnkräftan en vattenström mellan skalhalvorna och från vattenströmmen samlas födopartiklar som förs till munnen. Födovalet kan påverkas av partiklarnas storlek, form och smak.

Det finns även några rovlevande hinnkräftor i strandzonen, t.ex. Polyphemus pediculus, en art med ett mycket stort öga. Den har fått sitt latinska släktnamn efter monstret i Homeros klassisk berättelse om Odysseus irrfärder.

Hinnkräftor föder levande ungar genom jungfrufödsel och de producerar ibland vilägg genom sexuell fortplantning. Jungfrufödseln medför att de snabbt kan föröka sig och bli många i vattnet. De har då en viktig funktion som filtrerare av sjövatten samtidigt som de är viktig föda för fiskyngel. Med hjälp av viläggen kan hinnkräftor dels överleva perioder av svåra miljöförhållanden, dels spridas mellan vattensamlingar.

Vid artbestämning av hinnkräftor brukar man ofta, men inte alltid, behöva titta närmare på de klor som sitter längst bak på bakkroppen. Dessa klor kan ha tornar och hår av olika storlek och antal och själva bakkroppen kan vara olika bred och olika lång. För att se dessa detaljer behöver man vanligen använda mikroskop.