Hoppkräftor (Copepoda)

Hoppkräftor, eller copepoder, är mycket vanliga i många typer av sötvattensmiljöer. De har viktiga ekologiska funktioner, framför allt i plankton, men även i strand- och bottenmiljöer. Frisimmande arter har en avlång och segmenterad kropp som brukar vara uppdelad i en tydlig huvudregion och en bakkroppsregion. På huvudregionen finns bl.a. ett par längre antenner samt ett par kortare antenner och ett antal mundelar som används för att samla och/eller gripa om födan. De flesta copepoder har ett öga mitt på huvudet. Benen på några av segmenten brukar användas för förflyttning hos simmande eller krypande arter. På benen och längst bak på bakkroppen finns det ofta spröt av olika antal och längd. Det finns dock några grupper av copepoder som under delar av sitt liv lever som parasiter, framför allt på fisk, och de har ett avvikande utseende.

Copepoder har enbart sexuell fortplantning. Hanarna är vanligen mindre än honorna och ena eller båda antennerna längst fram på huvudet kan vara ombildade för att gripa om honan vid parningen. Hos vissa arter sitter hanen och honan ihop i ett par under en längre tid. Spermierna överförs till honan i en särskild behållare, en s.k. spermatofor, som hanen placerar på honans könsöppning. Hos många sötvattenslevande arter bär honan omkring på de befruktade äggen i en eller två särskilda äggsäckar men det finns även några storvuxna arter som släpper ut äggen fritt i vattenmassan. Några arter kan producera både direktutvecklande ägg och s.k. vilägg.

Copepoder har en livscykel med flera distinkta typer av livsstadier. Liksom andra kräftdjur måste de ömsa skal för att kunna växa i storlek. Ur äggen föds små s.k. naupliuslarver, som vanligen bara är någon tiondels millimeter i längd. Efter ca sex skalömsningar byter naupliuslarverna skepnad och får ett kroppsutseende som mer liknar de vuxna hoppkräftorna, dock med färre segment. Efter ytterligare ca fem skalömsningar når de det könsmogna vuxna stadiet. Artbestämning av copepoder förutsätter vanligen att man har tillgång till könsmogna individer. Eftersom man bl.a. måste titta närmare på små detaljer på ben och könsöppningar krävs mikroskop och man kan också behöva träna på att preparera fram de små detaljerna på djuren.

På Virtue-rack i sötvatten kan man påträffa tre olika grupper av hoppkräftor. Gruppen Harpacticoida är, beroende på art, specialiserad till ett liv i bentiska miljöer och i sediment. De är små, de flesta arterna är mindre än 1 mm som vuxna. Övergången mellan huvud- och bakkroppsregion är inte lika tydlig som hos de andra två grupperna. De förflyttar sig för det mesta krypande på ytor eller i sediment och kan vara vanliga på Virtue-skivor. Gruppen Cyclopoda är vanliga både i strandnära miljöer och i plankton. Flera av de stora arterna av Cyclopoida, t.ex. släktet Cyclops, är glupska rovdjur och äter andra smådjur i vattnet medan mindre arter är mer beroende av t.ex. växtplankton och encelliga djur som föda. Den tredje gruppen, Calanoida, är vanligast som plankton, t.ex. släktet Eudiaptomus, men de finns också i strandnära områden och kan ibland följa med när man drar upp Virtue-rack. Många Calanoida är effektiva växtplanktonfiltrerare men även i den gruppen finns rovlevande arter.

Vissa arter av copepoder är ibland påtagligt färgade medan andra kan vara mycket transparanta. Vissa av färgpigmenten skyddar mot strålning och det är framför allt i vatten med mycket klart vatten man hittar färgade individer. Copepoder är också bra på att lagra energi inne i sin kropp, vanligen som fettartade ämnen. Om man tittar på copepoder i mikroskop kan man ibland se små fettdroppar samlade inne i djurens magregion.